Im done!
Nu har jag tröttnat på blogg.se och byter adress till mangoosmoothie.blogspot.com där mitt bloggande kommer fortsätta.
I nuläget har jag inte tid att uppdatera varje dag, men ska göra så gott jag kan. Hoppas ni följer med över till den nya(gamla) bloggen!!!!
Ciaaoo
(Denna bloggen tas bort i slutet av Juni, ska försöka få över inläggen tills dess, och i värsta fall bara bilderna.)
Test!
Försöker mig på att mobilblogga.
Tanken är att bloggen nu ska uppdateras lite oftare, eventuellt också flyttas till mitt blogger-konto ist, då jag föredrar just blogger.
Sur och tacksam
Det blir en hel del till att tänka alla mina vakna nätter.
Någonting jag tänker på ofta är andras reaktioner. Många säger bara positiva saker, och peppar mig i mitt beslut att behålla bebisarna, och att vara ensam. Ett tag ville nog både jag och R försöka ihop, men jag insåg att jag inte känner något, och jag vill inte försöka tvinga fram något heller. Vad han känner vet jag inte. Men det bästa för oss och dom små är nog att vi har de som det alltid varit.
På det får jag en del kommentarer, och något som gör mig ledsen och sårad är att det finns sååå många som tror att jag kommer bryta ihop, bara för att jag är ensam. För det första är jag inte ensam, jag har en stor familj som kommer finnas vid min sida, och R kommer finnas där. Sen så VET jag att jag skulle klara detta utan honom också, om fallet hade varit så. Ekonomiskt kommer det köra ihop sig, det är jag medveten om, men att ta hand om mina barn, och klara av mamma-rollen, det är något jag kommer fixa galant. Många har gjort det innan mig, så varför skulle inte jag fixa det???
Jag försöker att bara ta till mig av det positiva, och rensa ut det negativa. Jag, och dom som står mig nära, vi vet att jag fixar detta, och jag är tacksam över att få höra från dom jag bryr mig allra mest om att dom tror på mig.
Sen vill jag tacka alla fina snälla människor som gett mig saker till bebisarna, och dom som gör allt för att hjälpa mig med det sista som behövs.
Hittills har jag fått en hel del. Spjälsängar, babysittrar, sackosäck, skötbord, kläder, sängkläder osv. Det fattas ju som sagt en del saker, men jag är så glad för allt jag fått, och allt kommer att användas flitigt.
Någonting jag tänker på ofta är andras reaktioner. Många säger bara positiva saker, och peppar mig i mitt beslut att behålla bebisarna, och att vara ensam. Ett tag ville nog både jag och R försöka ihop, men jag insåg att jag inte känner något, och jag vill inte försöka tvinga fram något heller. Vad han känner vet jag inte. Men det bästa för oss och dom små är nog att vi har de som det alltid varit.
På det får jag en del kommentarer, och något som gör mig ledsen och sårad är att det finns sååå många som tror att jag kommer bryta ihop, bara för att jag är ensam. För det första är jag inte ensam, jag har en stor familj som kommer finnas vid min sida, och R kommer finnas där. Sen så VET jag att jag skulle klara detta utan honom också, om fallet hade varit så. Ekonomiskt kommer det köra ihop sig, det är jag medveten om, men att ta hand om mina barn, och klara av mamma-rollen, det är något jag kommer fixa galant. Många har gjort det innan mig, så varför skulle inte jag fixa det???
Jag försöker att bara ta till mig av det positiva, och rensa ut det negativa. Jag, och dom som står mig nära, vi vet att jag fixar detta, och jag är tacksam över att få höra från dom jag bryr mig allra mest om att dom tror på mig.
Sen vill jag tacka alla fina snälla människor som gett mig saker till bebisarna, och dom som gör allt för att hjälpa mig med det sista som behövs.
Hittills har jag fått en hel del. Spjälsängar, babysittrar, sackosäck, skötbord, kläder, sängkläder osv. Det fattas ju som sagt en del saker, men jag är så glad för allt jag fått, och allt kommer att användas flitigt.
Lång uppdatering!
Ja, då var det dags att uppdatera er lite igen!
Senaste tiden har vart lite jobbig, men har samtidigt vart en lycklig period för min del.
Jag spenderade några dagar på sjukhus pga. smärta i sidan och ett oändligt kräkande.
Dom misstänkte gallstensanfall först men UL visade att allt var bra med galla njurar lever osv, så dom började behandla mig för magkatarr(i tolvfingertarmen). Det gav gott resultat så jag fick åka hem. :) Under tiden på sjukhuset gjorde jag två UL på bebisarna för att kolla att dom mådde bra.
Just nu mår jag hyffsat bra i magen, det hugger i sidan ibland, men det går snabbt över, och trots mycket illamående så kräks jag ingenting. Däremot har min rygg börjat säga ifrån. Ryggen har väl aldrig vart helt okej på mig, men nu är det JOBBIGT! Enda läget det inte smärtar i är när jag ligger på sidan. Sitter jag upp får jag ha en kudde i ryggen och om jag ska länge får jag använda foglossningsbälte. Jag får höra här hemma att jag klagar över min rygg och foglossning osv, men det gör faktiskt väldigt ont. Men jag är glad ändå!
Bebisarna sparkar för fulla muggar varje dag, och jag har äntligen fått känna sparkar utanför magen, dvs. mot min egen hand. Jag blir lika förvånad varje gång det händer, det är svårt att förstå att jag har två små liv i min mage.
I torsdags var jag på rul nr2, där kollade dom så att bebisarna växt som dom ska, och dom försökte även se könen, för att utesluta att det är enäggstvillingar. Stämmer det som läkaren såg så bär jag på mitt livs dröm, tvillingar av olika kön. Jag blev så glad när läkaren sa det så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag låg och kämpade för att hålla glädjetårarna inne. Men jag vågar inte ta ut något än, det kan visa sig vid nästa UL att läkaren haft fel. Men jag håller tummar och tår för att det ska vara som hon sa, en liten flicka, och en liten pojke.
Jag har även börjat gå på mamma-träffar. Hittills har jag varit på en för tvillingmammor och en för ensamstående mammor. Nu på onsdag drar den "vanliga" mamma-träffen igång, och på torsdag har vi sista tvillingträffen. Det känns skönt att det finns flera olika sorters träffar och att man har möjlighet att gå på vilka man vill. Jag passar ju in i alla kategorier där, och det är kul att träffa andra som har liknande situationer.
Jag vet inte riktigt vad mer jag har att skriva om graviditeten just nu, men jag lovar att försöka uppdatera lite oftare. Kanske är dags att lägga in lite av min vardag nu också??
Senaste tiden har vart lite jobbig, men har samtidigt vart en lycklig period för min del.
Jag spenderade några dagar på sjukhus pga. smärta i sidan och ett oändligt kräkande.
Dom misstänkte gallstensanfall först men UL visade att allt var bra med galla njurar lever osv, så dom började behandla mig för magkatarr(i tolvfingertarmen). Det gav gott resultat så jag fick åka hem. :) Under tiden på sjukhuset gjorde jag två UL på bebisarna för att kolla att dom mådde bra.
Just nu mår jag hyffsat bra i magen, det hugger i sidan ibland, men det går snabbt över, och trots mycket illamående så kräks jag ingenting. Däremot har min rygg börjat säga ifrån. Ryggen har väl aldrig vart helt okej på mig, men nu är det JOBBIGT! Enda läget det inte smärtar i är när jag ligger på sidan. Sitter jag upp får jag ha en kudde i ryggen och om jag ska länge får jag använda foglossningsbälte. Jag får höra här hemma att jag klagar över min rygg och foglossning osv, men det gör faktiskt väldigt ont. Men jag är glad ändå!
Bebisarna sparkar för fulla muggar varje dag, och jag har äntligen fått känna sparkar utanför magen, dvs. mot min egen hand. Jag blir lika förvånad varje gång det händer, det är svårt att förstå att jag har två små liv i min mage.
I torsdags var jag på rul nr2, där kollade dom så att bebisarna växt som dom ska, och dom försökte även se könen, för att utesluta att det är enäggstvillingar. Stämmer det som läkaren såg så bär jag på mitt livs dröm, tvillingar av olika kön. Jag blev så glad när läkaren sa det så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag låg och kämpade för att hålla glädjetårarna inne. Men jag vågar inte ta ut något än, det kan visa sig vid nästa UL att läkaren haft fel. Men jag håller tummar och tår för att det ska vara som hon sa, en liten flicka, och en liten pojke.
Jag har även börjat gå på mamma-träffar. Hittills har jag varit på en för tvillingmammor och en för ensamstående mammor. Nu på onsdag drar den "vanliga" mamma-träffen igång, och på torsdag har vi sista tvillingträffen. Det känns skönt att det finns flera olika sorters träffar och att man har möjlighet att gå på vilka man vill. Jag passar ju in i alla kategorier där, och det är kul att träffa andra som har liknande situationer.
Jag vet inte riktigt vad mer jag har att skriva om graviditeten just nu, men jag lovar att försöka uppdatera lite oftare. Kanske är dags att lägga in lite av min vardag nu också??
Bilder!
Magen i vecka 22(21+6)
Magen vecka 23(22+1)
Bebis två (Troligtvis en liten grabb.)
Bebis ett (Troligtvis en liten flicka)
