Sur och tacksam
Någonting jag tänker på ofta är andras reaktioner. Många säger bara positiva saker, och peppar mig i mitt beslut att behålla bebisarna, och att vara ensam. Ett tag ville nog både jag och R försöka ihop, men jag insåg att jag inte känner något, och jag vill inte försöka tvinga fram något heller. Vad han känner vet jag inte. Men det bästa för oss och dom små är nog att vi har de som det alltid varit.
På det får jag en del kommentarer, och något som gör mig ledsen och sårad är att det finns sååå många som tror att jag kommer bryta ihop, bara för att jag är ensam. För det första är jag inte ensam, jag har en stor familj som kommer finnas vid min sida, och R kommer finnas där. Sen så VET jag att jag skulle klara detta utan honom också, om fallet hade varit så. Ekonomiskt kommer det köra ihop sig, det är jag medveten om, men att ta hand om mina barn, och klara av mamma-rollen, det är något jag kommer fixa galant. Många har gjort det innan mig, så varför skulle inte jag fixa det???
Jag försöker att bara ta till mig av det positiva, och rensa ut det negativa. Jag, och dom som står mig nära, vi vet att jag fixar detta, och jag är tacksam över att få höra från dom jag bryr mig allra mest om att dom tror på mig.
Sen vill jag tacka alla fina snälla människor som gett mig saker till bebisarna, och dom som gör allt för att hjälpa mig med det sista som behövs.
Hittills har jag fått en hel del. Spjälsängar, babysittrar, sackosäck, skötbord, kläder, sängkläder osv. Det fattas ju som sagt en del saker, men jag är så glad för allt jag fått, och allt kommer att användas flitigt.
Ibland kan folk hålla vad de tänker för sig själva!!Tänka innan man låter orden gå ur munnen.
Hur många ensamstående föräldrar finns det inte då??På något sätt måste det bara gå,såklart har man dagar som är sämre än andra,så är det bara.
Fattar inte att folk kan ha det synsättet att bara för att man är ensam så klarar man inte av att ha barn??Finns väl gott om de som är två och INTE kan ta hand om sina barn?!?!?Nää lite avundsjuka tror jag det är..
Jag kommer aldrig glömma den natten du skrev till mig på fb att du väntade barn och att det var två...jag trodde ärligt att du skojade och var full...tog ett tag för "chocken" att lägga sig..:-)
Ibland kan det fortfarande kännas som en dröm men jag vet ju att det är på riktigt!
Hoppas få se lite nu UL-bilder efter morrondagen..:-)
Stå på tjejen!!!
Kram!
Klart att de kommer bli skit tufft, men samtidigt underbart:):):) jag är ju själv skit orolig och jag ska bara ha en bebis tror ja haha! Men de som känns mest nervöst är ju ekonomin som ja nämnde. Men de måste väl alltid finnas nånstans att fixa ihop haha. Du kommer klara detta galant, plus att du är såå barn erfaren! Förstår inte hur folk kan vara så bittra och negativa! Tur man har har familj och vänner:):) kram
